plenis

Eller rättare sagt, sen när orkade folk bry sig om vad människor de inte ens känner äter, har på sig eller gör om dagarna? Sen när blev det så populärt att lämna ut hela sitt liv till hela världen, komplett med bilder, taggar och text? Att det blev så i och med Facebooks och bloggens genomslag är det ingen tvekan om, och vi har också alla ett hum om när det hände. Varför är det dock inte många som vet.

Det är rätt lustigt - många anser människor vara mer ego idag än någonsin förut. Ändå är det idag vi tillbringar mer och mer tid med att lyssna på och läsa om hur lyckade andra är. Man trycker ”gilla-knappen” på Facebook hit och dit, grottar ner sig i-landsproblem från den nya modebloggaren men dagens outfit-problem och tänker ”Wow, tänk om hon vore jag”. ”Tänk så hade jag kunnat shoppa lika mycket som hon, tänk så hade jag varit lika lyckad.”

Men vad är det som får oss att de där människorna är så himla lyckade egentligen? Massa pengar och saker, so what? Vilka fasansfulla materialister vi är! Dessutom – skulle de någon gång misslyckas eller vara olyckliga, inte skulle de då skriva om det på bloggen. Där handlar allt om en perfekt yta. Problem är inte en del av den.

Kollade igenom ett par stora bloggar idag. Alla skrev om dyra resor och kläder, lyckade karriärer och stora framgångar, men samtidigt också en massa inlägg om deras älskade vänner och underbara familj. Visst kan det vara skönt att drömma sig bort ett tag till denna ”perfekta värld”, även om vi innerst inne vet att den faktiskt inte existerar. Det är nya tidens sagor.

Just nu vill jag dock hellre ha verklighet än saga. Eller läsa om någon som inte är så förbannat lycklig och lyckad hela tiden. Sen när mår folk inte bättre av att tänka ”wow, jag är glad att hon inte är jag. Mitt liv är så himla mycket bättre!”