Ida - Vårruset
Jappjapp, idag var det då dags för, precis som Elin skrev innan - Vårruset
Ska jag vara ärlig kände jag mig inte ett dugg taggad; trött, kall och stora tunga regnmoln som hotade oss till livet i princip. Nja, inte riktigt kanske, men det var så det kändes i alla fall.
Hursomhelst lyckades både jag och Elin ta oss till busshållsplatsen, för att sedan bege oss vidare in mot city för lite "gosig" löpning. Tyvärr tappade vi Nicco på vägen, som kände sig allt för dålig för att vara med. Synd! (Men kände mig lite avundsjuk på henne ändå ett tag där i början.)
När vi väl var framme på startplatsen efter mycket om och men, bland annat en mycket seg busschaufför och en, om möjligt, ännu segare bilkö. Ungefär där någonstans började jag verkligen tagga till. J*vlar vad kul det är att se alla hundratals tjejer göra samma uppvärmningsrörelser till lite småweird men kul musik. Tjoho!
Årets tröja, som både jag
och Elin till sist köpte. Fin va?
Ni kan få se foto sen om ni vill ;] Medaaaalj! Rosa, såklart... (?)
Startskottet gick och jag och Elin, som startade i gruppen jogga, blev djupt chockade att vi låg först. Faktum är att vi till och med behöll ledningen rätt långt in i loppet - trots att vi inte ens sprang särskilt fort. Snart fick dock Elin andingsproblem, vilka jag avfärdade med "nejdå Elin, jag vet att du kan bättre, vi kan inte gå oss igenom hela loppet". Sen sprang jag före, väntade in Elin, peppade, sprang före, väntade in... Jahapp vilken toppenvän jag liksom, borde låtit henne andas lite ;O
Efter någon kilometer eller så + lite vattendrickande började dock även Elin tagga till och andningsvårigheterna upphörde (men ersattes med håll). När mållinjen närmade sig spurtade vi och sprang förbi ett tjugotal personer rakt in i fållan...och in i måååål!
Väl inne hämtade vi picnic, och sen var det såklart dags för lite tävlingar. Elin vann en deo genom att lukta sig till vilken som var vilken och själv lyckades jag norpa åt mig en pulsklocka genom att klättra högst på en klättervägg. Trevligt trevligt, men var lite skakis i benen sedan...
På det hela taget blev det alltså en riktigt lyckad dag och lyckat "rus", något som jag och Elin naturligtvis ska göra om nästa år - det är tradition sedan vi var 12 år.
Joinar ni oss nästa år?
(Man får picnic)
Ska jag vara ärlig kände jag mig inte ett dugg taggad; trött, kall och stora tunga regnmoln som hotade oss till livet i princip. Nja, inte riktigt kanske, men det var så det kändes i alla fall.
Hursomhelst lyckades både jag och Elin ta oss till busshållsplatsen, för att sedan bege oss vidare in mot city för lite "gosig" löpning. Tyvärr tappade vi Nicco på vägen, som kände sig allt för dålig för att vara med. Synd! (Men kände mig lite avundsjuk på henne ändå ett tag där i början.)
När vi väl var framme på startplatsen efter mycket om och men, bland annat en mycket seg busschaufför och en, om möjligt, ännu segare bilkö. Ungefär där någonstans började jag verkligen tagga till. J*vlar vad kul det är att se alla hundratals tjejer göra samma uppvärmningsrörelser till lite småweird men kul musik. Tjoho!
Årets tröja, som både jag
och Elin till sist köpte. Fin va?
Ni kan få se foto sen om ni vill ;] Medaaaalj! Rosa, såklart... (?)
Startskottet gick och jag och Elin, som startade i gruppen jogga, blev djupt chockade att vi låg först. Faktum är att vi till och med behöll ledningen rätt långt in i loppet - trots att vi inte ens sprang särskilt fort. Snart fick dock Elin andingsproblem, vilka jag avfärdade med "nejdå Elin, jag vet att du kan bättre, vi kan inte gå oss igenom hela loppet". Sen sprang jag före, väntade in Elin, peppade, sprang före, väntade in... Jahapp vilken toppenvän jag liksom, borde låtit henne andas lite ;O
Efter någon kilometer eller så + lite vattendrickande började dock även Elin tagga till och andningsvårigheterna upphörde (men ersattes med håll). När mållinjen närmade sig spurtade vi och sprang förbi ett tjugotal personer rakt in i fållan...och in i måååål!
Väl inne hämtade vi picnic, och sen var det såklart dags för lite tävlingar. Elin vann en deo genom att lukta sig till vilken som var vilken och själv lyckades jag norpa åt mig en pulsklocka genom att klättra högst på en klättervägg. Trevligt trevligt, men var lite skakis i benen sedan...
På det hela taget blev det alltså en riktigt lyckad dag och lyckat "rus", något som jag och Elin naturligtvis ska göra om nästa år - det är tradition sedan vi var 12 år.
Joinar ni oss nästa år?
(Man får picnic)
Kommentarer
Trackback
